publicerad: 2015
rådman
råd|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • juridiskt utbildad ledamot av tingsrätt el. förvaltningsrätt
Singular | |
---|---|
en rådman | obestämd form |
en rådmans | obestämd form genitiv |
rådmannen | bestämd form |
rådmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rådmän | obestämd form |
rådmäns | obestämd form genitiv |
rådmännen | bestämd form |
rådmännens | bestämd form genitiv |