publicerad: 2015
rådstugurätt
råd·stugu|rätt
el. råd·stu|rätt
substantiv
~en ~er • rådhusrätt
Singular | |
---|---|
en rådstugurätt (en rådsturätt) | obestämd form |
en rådstugurätts (en rådsturätts) | obestämd form genitiv |
rådstugurätten (rådsturätten) | bestämd form |
rådstugurättens (rådsturättens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
rådstugurätter (rådsturätter) | obestämd form |
rådstugurätters (rådsturätters) | obestämd form genitiv |
rådstugurätterna (rådsturätterna) | bestämd form |
rådstugurätternas (rådsturätternas) | bestämd form genitiv |