publicerad: 2015
råg
råg
substantiv
~en • ett sädesslag; i sammansättn. äv. om andra växter; ha råg i ryggen ha moralisk styrka
| Singular | |
|---|---|
| en råg | obestämd form |
| en rågs | obestämd form genitiv |
| rågen | bestämd form |
| rågens | bestämd form genitiv |


