publicerad: 2015
raket
rak·et
[rake´t]
substantiv
~en ~er • luftfarkost el. projektil som drivs med reaktionskraft; fyrverkeripjäs; bildl. snabb löpare; snabb företeelse
Singular | |
---|---|
en raket | obestämd form |
en rakets | obestämd form genitiv |
raketen | bestämd form |
raketens | bestämd form genitiv |
Plural | |
raketer | obestämd form |
raketers | obestämd form genitiv |
raketerna | bestämd form |
raketernas | bestämd form genitiv |