publicerad: 2015
rangera
rang·era
[raŋ∫e´ra]
verb
~de ~t • ordna, ställa i ordning; vara placerad på en plats på en skala
Finita former | |
---|---|
rangerar | presens aktiv |
rangeras | presens passiv |
rangerade | preteritum aktiv |
rangerades | preteritum passiv |
rangera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att rangera | infinitiv aktiv |
att rangeras | infinitiv passiv |
har/hade rangerat | supinum aktiv |
har/hade rangerats | supinum passiv |
Presens particip | |
rangerande | |
Perfekt particip | |
en rangerad + substantiv | |
ett rangerat + substantiv | |
den/det/de rangerade + substantiv |
rangera in
• ordna in: rangera in el. inrangera ngt (ngnstans)Infinita former att rangera in infinitiv aktiv Presens particip inrangerande Perfekt particip en inrangerad + substantiv ett inrangerat + substantiv den/det/de inrangerade + substantiv
rangera ut
• gallra ut, kassera: rangera ut el. utrangera ngtInfinita former att rangera ut infinitiv aktiv Presens particip utrangerande Perfekt particip en utrangerad + substantiv ett utrangerat + substantiv den/det/de utrangerade + substantiv