publicerad: 2015
rangordning
rang|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • till ordning 4 rang
Singular | |
---|---|
en rangordning | obestämd form |
en rangordnings | obestämd form genitiv |
rangordningen | bestämd form |
rangordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rangordningar | obestämd form |
rangordningars | obestämd form genitiv |
rangordningarna | bestämd form |
rangordningarnas | bestämd form genitiv |