publicerad: 2015
resning
res·ning
substantiv
~en ~ar 1 ny prövning av rättegångsmål2 uppror3 det att ställa ngt upprätt4 moralisk kvalitet
| Singular | |
|---|---|
| en resning | obestämd form |
| en resnings | obestämd form genitiv |
| resningen | bestämd form |
| resningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| resningar | obestämd form |
| resningars | obestämd form genitiv |
| resningarna | bestämd form |
| resningarnas | bestämd form genitiv |


