publicerad: 2015
respit
re·spit
[‑spi´t]
substantiv
~en ~er • frist, anstånd
Singular | |
---|---|
en respit | obestämd form |
en respits | obestämd form genitiv |
respiten | bestämd form |
respitens | bestämd form genitiv |
Plural | |
respiter | obestämd form |
respiters | obestämd form genitiv |
respiterna | bestämd form |
respiternas | bestämd form genitiv |