publicerad: 2015
reträtt
re·trätt
[‑trät´]
substantiv
~en ~er 1 återtåg; tillflyktsort; äv. bildl.2 samling för meditation i avskildhet – Alla sammansättn. med reträtt- hör till reträtt 1.
Singular | |
---|---|
en reträtt | obestämd form |
en reträtts | obestämd form genitiv |
reträtten | bestämd form |
reträttens | bestämd form genitiv |
Plural | |
reträtter | obestämd form |
reträtters | obestämd form genitiv |
reträtterna | bestämd form |
reträtternas | bestämd form genitiv |