rinnarinna
verb
rann, runnit, runnen runnet runna, pres. rinner • flyta fram; rinna ut i sanden bli till intet; sinnet rinner (över) på honom han blir arg| Finita former |
|---|
| rinner | presens aktiv |
| rann | preteritum aktiv |
| rinn | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att rinna | infinitiv aktiv |
| har/hade runnit | supinum aktiv |
| Presens particip |
|---|
| rinnande |
| Perfekt particip |
|---|
| en runnen + substantiv |
| ett runnet + substantiv |
| den/det/de runna + substantiv |
rinna av
• Vänern rinner av el. avrinner genom Göta älv| Infinita former |
|---|
| att rinna av | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| avrinnande |
| Perfekt particip |
|---|
| en avrunnen + substantiv |
| ett avrunnet + substantiv |
| den/det/de avrunna + substantiv |
rinna upp
• Klarälven rinner upp i Norge| Infinita former |
|---|
| att rinna upp | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| upprinnande |
| Perfekt particip |
|---|
| en upprunnen + substantiv |
| ett upprunnet + substantiv |
| den/det/de upprunna + substantiv |
