publicerad: 2015
riskbeteende
risk|be·te·ende
substantiv
~t ~n • ofta om benägenhet att testa gränser, t.ex. att pröva knark
Singular | |
---|---|
ett riskbeteende | obestämd form |
ett riskbeteendes | obestämd form genitiv |
riskbeteendet | bestämd form |
riskbeteendets | bestämd form genitiv |
Plural | |
riskbeteenden | obestämd form |
riskbeteendens | obestämd form genitiv |
riskbeteendena | bestämd form |
riskbeteendenas | bestämd form genitiv |