publicerad: 2015
rumlare
ruml·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. rumlarna rumla
Singular | |
---|---|
en rumlare | obestämd form |
en rumlares | obestämd form genitiv |
rumlaren | bestämd form |
rumlarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rumlare | obestämd form |
rumlares | obestämd form genitiv |
rumlarna | bestämd form |
rumlarnas | bestämd form genitiv |