publicerad: 2015
rutenium
ruteni·um
[rute´ni‑]
substantiv
~et el. ruteniet el. ~ • en metall
Singular | |
---|---|
ett rutenium | obestämd form |
ett ruteniums | obestämd form genitiv |
ruteniumet (ruteniet, rutenium) | bestämd form |
ruteniumets (ruteniets, ruteniums) | bestämd form genitiv |