publicerad: 2015
rymd
rymd
substantiv
~en ~er 1 ofta i best. f. sing.; det oändliga lufttomma rummet omkring oss, universum2 utrymme i tre dimensioner; äv. bildl. – Nästan alla sammansättn. med rymd- hör till rymd 1.
Singular | |
---|---|
en rymd | obestämd form |
en rymds | obestämd form genitiv |
rymden | bestämd form |
rymdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
rymder | obestämd form |
rymders | obestämd form genitiv |
rymderna | bestämd form |
rymdernas | bestämd form genitiv |