publicerad: 2015
sömnstörning
sömn|stör·ning
substantiv
~en ~ar • till störning 2,3 sömn
Singular | |
---|---|
en sömnstörning | obestämd form |
en sömnstörnings | obestämd form genitiv |
sömnstörningen | bestämd form |
sömnstörningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
sömnstörningar | obestämd form |
sömnstörningars | obestämd form genitiv |
sömnstörningarna | bestämd form |
sömnstörningarnas | bestämd form genitiv |