publicerad: 2015
söndring
söndr·ing
substantiv
~en ~ar söndra
| Singular | |
|---|---|
| en söndring | obestämd form |
| en söndrings | obestämd form genitiv |
| söndringen | bestämd form |
| söndringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| söndringar | obestämd form |
| söndringars | obestämd form genitiv |
| söndringarna | bestämd form |
| söndringarnas | bestämd form genitiv |


