publicerad: 2015
sörja
1sörja
substantiv
~n • blöt massa t.ex. av is el. lera och vatten
| Singular | |
|---|---|
| en sörja | obestämd form |
| en sörjas | obestämd form genitiv |
| sörjan | bestämd form |
| sörjans | bestämd form genitiv |
2sörja
verb
sörjde sörjt 1 vara sorgsen; känna sorg efter2 sörja för ngt ansvara för ngt
| Finita former | |
|---|---|
| sörjer | presens aktiv |
| sörjs (sörjes) | presens passiv |
| sörjde | preteritum aktiv |
| sörjdes | preteritum passiv |
| sörj | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att sörja | infinitiv aktiv |
| att sörjas | infinitiv passiv |
| har/hade sörjt | supinum aktiv |
| har/hade sörjts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| sörjande | |
| Perfekt particip | |
| en sörjd + substantiv | |
| ett sörjt + substantiv | |
| den/det/de sörjda + substantiv | |
| den sörjde + maskulint substantiv | |


