publicerad: 2015
scintillation
scintill·at·ion
[∫intil‑ ljust sj‑ljud]
substantiv
~en ~er • stjärnornas tindrande; ljusglimtar vid bestrålning
Singular | |
---|---|
en scintillation | obestämd form |
en scintillations | obestämd form genitiv |
scintillationen | bestämd form |
scintillationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
scintillationer | obestämd form |
scintillationers | obestämd form genitiv |
scintillationerna | bestämd form |
scintillationernas | bestämd form genitiv |