publicerad: 2015
scrutinium
scrutini·um
[skruti´ni‑]
substantiv
scrutiniet scrutinier • i katolska kyrkan: prövning av prästkandidater före vigning
Singular | |
---|---|
ett scrutinium | obestämd form |
ett scrutiniums | obestämd form genitiv |
scrutiniet | bestämd form |
scrutiniets | bestämd form genitiv |
Plural | |
scrutinier | obestämd form |
scrutiniers | obestämd form genitiv |
scrutinierna | bestämd form |
scrutiniernas | bestämd form genitiv |