publicerad: 2015
segel
segel
[se´gel]
substantiv
seglet; pl. ~, best. pl. seglen – De flesta sammansättn. med segel- hör till segel.
Singular | |
---|---|
ett segel | obestämd form |
ett segels | obestämd form genitiv |
seglet | bestämd form |
seglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
segel | obestämd form |
segels | obestämd form genitiv |
seglen | bestämd form |
seglens | bestämd form genitiv |