publicerad: 2015
seger
seger
[se´ger]
substantiv
~n segrar • i tävling, konkurrens el. krig – Alla sammansättn. med seger- hör till seger.
Singular | |
---|---|
en seger | obestämd form |
en segers | obestämd form genitiv |
segern | bestämd form |
segerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
segrar | obestämd form |
segrars | obestämd form genitiv |
segrarna | bestämd form |
segrarnas | bestämd form genitiv |