publicerad: 2015
senarelägga
sen·are|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • senarelägga mötet el. lägga mötet senare
| Finita former | |
|---|---|
| senarelägger | presens aktiv |
| senareläggs (senarelägges) | presens passiv |
| senarelade | preteritum aktiv |
| senarelades | preteritum passiv |
| senarelägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att senarelägga | infinitiv aktiv |
| att senareläggas | infinitiv passiv |
| har/hade senarelagt | supinum aktiv |
| har/hade senarelagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| senareläggande | |
| Perfekt particip | |
| en senarelagd + substantiv | |
| ett senarelagt + substantiv | |
| den/det/de senarelagda + substantiv | |


