publicerad: 2015
simborgare
sim|borg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑borgarna • person som erövrat simborgarmärke
| Singular | |
|---|---|
| en simborgare | obestämd form |
| en simborgares | obestämd form genitiv |
| simborgaren | bestämd form |
| simborgarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| simborgare | obestämd form |
| simborgares | obestämd form genitiv |
| simborgarna | bestämd form |
| simborgarnas | bestämd form genitiv |


