sjungasjunga
verb
sjöng, sjungit, sjungen sjunget sjungna, pres. sjunger • framföra sång; låta som sång; jfr sång 1: en sjungande dialekt| Finita former |
|---|
| sjunger | presens aktiv |
| sjungs (sjunges) | presens passiv |
| sjöng | preteritum aktiv |
| sjöngs | preteritum passiv |
| sjung | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att sjunga | infinitiv aktiv |
| att sjungas | infinitiv passiv |
| har/hade sjungit | supinum aktiv |
| har/hade sjungits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| sjungande |
| Perfekt particip |
|---|
| en sjungen + substantiv |
| ett sjunget + substantiv |
| den/det/de sjungna + substantiv |
| den sjungne + maskulint substantiv |
sjunga in
1 hälsa med sång: sjunga in våren2 sjunga och därvid spelas inInfinita formeratt sjunga ininfinitiv aktivPresens participinsjungandePerfekt participen insjungen + substantivett insjunget + substantivden/det/de insjungna + substantivden insjungne + maskulint substantiv
sjunga ut
• tala rent ut, säga ifrånInfinita formeratt sjunga utinfinitiv aktivPresens participutsjungandePerfekt participen utsjungen + substantivett utsjunget + substantivden/det/de utsjungna + substantivden utsjungne + maskulint substantiv
