publicerad: 2015
skickelse
skick·else
substantiv
~n ~r • ⟨åld.⟩ bestämmelse; öde
Singular | |
---|---|
en skickelse | obestämd form |
en skickelses | obestämd form genitiv |
skickelsen | bestämd form |
skickelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
skickelser | obestämd form |
skickelsers | obestämd form genitiv |
skickelserna | bestämd form |
skickelsernas | bestämd form genitiv |