publicerad: 2015
skinka
skinka
substantiv
~n skinkor 1 en styckningsdel av grisen2 ⟨vard.⟩ del av människans bakdel: han satte sig på skinkan – Alla sammansättn. med skink- hör till skinka 1.
Singular | |
---|---|
en skinka | obestämd form |
en skinkas | obestämd form genitiv |
skinkan | bestämd form |
skinkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
skinkor | obestämd form |
skinkors | obestämd form genitiv |
skinkorna | bestämd form |
skinkornas | bestämd form genitiv |