publicerad: 2015
smäcka
smäcka
verb
smäckte smäckt 1 ⟨vard.⟩ slå, dänga2 ⟨vard.⟩ ljuga
| Finita former | |
|---|---|
| smäcker | presens aktiv |
| smäcks (smäckes) | presens passiv |
| smäckte | preteritum aktiv |
| smäcktes | preteritum passiv |
| smäck | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att smäcka | infinitiv aktiv |
| att smäckas | infinitiv passiv |
| har/hade smäckt | supinum aktiv |
| har/hade smäckts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| smäckande | |
smäcka ihop
1 ⟨vard.⟩ hastigt sätta ihop2 ⟨vard.⟩ ljuga ihopInfinita former att smäcka ihop infinitiv aktiv Presens particip ihopsmäckande
smäcka upp
• ⟨vard.⟩ hastigt sätta ihop: smäcka upp ett plåtskjulInfinita former att smäcka upp infinitiv aktiv Presens particip uppsmäckande


