publicerad: 2015
snoppa
snoppa
[snåp`a]
verb
~de ~t • nypa av utskjutande del av: snoppa jordgubbar
| Finita former | |
|---|---|
| snoppar | presens aktiv |
| snoppas | presens passiv |
| snoppade | preteritum aktiv |
| snoppades | preteritum passiv |
| snoppa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att snoppa | infinitiv aktiv |
| att snoppas | infinitiv passiv |
| har/hade snoppat | supinum aktiv |
| har/hade snoppats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| snoppande | |
| Perfekt particip | |
| en snoppad + substantiv | |
| ett snoppat + substantiv | |
| den/det/de snoppade + substantiv | |
snoppa av
• nypa av; avfärda bryskt: chefen snoppade av el. (sällan) avsnoppade henneInfinita former att snoppa av infinitiv aktiv Presens particip avsnoppande Perfekt particip en avsnoppad + substantiv ett avsnoppat + substantiv den/det/de avsnoppade + substantiv


