spökaspöka
verb
~de ~t • visa sig som spöke; oväntat förekomma: det sades att det spökade i det gamla slottet; det var en gammal konflikt som spökade| Finita former |
|---|
| spökar | presens aktiv |
| spökas | presens passiv |
| spökade | preteritum aktiv |
| spökades | preteritum passiv |
| spöka | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att spöka | infinitiv aktiv |
| att spökas | infinitiv passiv |
| har/hade spökat | supinum aktiv |
| har/hade spökats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| spökande |
spöka ut
• klä på ett uppseendeväckande sätt| Infinita former |
|---|
| att spöka ut | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| utspökande |
