publicerad: 2015
spörja
spörja
verb
sporde, sport, spord n. sport, pres. spörjer, pres. pass. spörjs el. vard. spörs • ⟨åld. utom i pres. part. och ett uttr.⟩ fråga: en spörjande blick; det spör(j)s att ... det påstås att ...
Finita former | |
---|---|
spörjer | presens aktiv |
spörjs (spörjes, spörs) | presens passiv |
sporde | preteritum aktiv |
spordes | preteritum passiv |
spörj | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att spörja | infinitiv aktiv |
att spörjas | infinitiv passiv |
har/hade sport | supinum aktiv |
har/hade sports | supinum passiv |
Presens particip | |
spörjande | |
Perfekt particip | |
en spord + substantiv | |
ett sport + substantiv | |
den/det/de sporda + substantiv | |
den sporde + maskulint substantiv |