publicerad: 2015
språng
språng
substantiv
~et; pl. ~ 1 hopp; äv. bildl.; till 1hopp 22 det att springa3 handjurs bestigning av hondjur – De flesta sammansättn. med språng- hör till språng 1.
Singular | |
---|---|
ett språng | obestämd form |
ett språngs | obestämd form genitiv |
språnget | bestämd form |
språngets | bestämd form genitiv |
Plural | |
språng | obestämd form |
språngs | obestämd form genitiv |
sprången | bestämd form |
språngens | bestämd form genitiv |