publicerad: 2015
springpojke
spring|pojke
substantiv
~n ‑pojkar • i äldre tid: pojke som utförde enklare ärenden t.ex. på kontor
Singular | |
---|---|
en springpojke | obestämd form |
en springpojkes | obestämd form genitiv |
springpojken | bestämd form |
springpojkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
springpojkar | obestämd form |
springpojkars | obestämd form genitiv |
springpojkarna | bestämd form |
springpojkarnas | bestämd form genitiv |