publicerad: 2015
stödja
stödja
hellre än stöda
verb
stödde, stött, stödd n. stött, pres. stöder el. stödjer • ge stöd – I sammansättn. stödje-.
| Finita former | |
|---|---|
| stöder (stödjer) | presens aktiv |
| stöds (stödes) | presens passiv |
| stödde | preteritum aktiv |
| stöddes | preteritum passiv |
| stöd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stödja (stöda) | infinitiv aktiv |
| att stödjas (stödas) | infinitiv passiv |
| har/hade stött | supinum aktiv |
| har/hade stötts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| stödjande | |
| Perfekt particip | |
| en stödd + substantiv | |
| ett stött + substantiv | |
| den/det/de stödda + substantiv | |
| den stödde + maskulint substantiv | |
stödja sig
• ta stöd; åberopa: stödja sig på den senaste forskningenOrdform(er) stödja sig


