publicerad: 2015
störtkruka
stört|kruka
substantiv
~n ‑krukor • ⟨vard.⟩ störthjälm
Singular | |
---|---|
en störtkruka | obestämd form |
en störtkrukas | obestämd form genitiv |
störtkrukan | bestämd form |
störtkrukans | bestämd form genitiv |
Plural | |
störtkrukor | obestämd form |
störtkrukors | obestämd form genitiv |
störtkrukorna | bestämd form |
störtkrukornas | bestämd form genitiv |