publicerad: 2015
störtning
stört·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till störta 1
Singular | |
---|---|
en störtning | obestämd form |
en störtnings | obestämd form genitiv |
störtningen | bestämd form |
störtningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
störtningar | obestämd form |
störtningars | obestämd form genitiv |
störtningarna | bestämd form |
störtningarnas | bestämd form genitiv |