publicerad: 2015
stormästare
stor|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • i orden men äv. t.ex. i schack
| Singular | |
|---|---|
| en stormästare | obestämd form |
| en stormästares | obestämd form genitiv |
| stormästaren | bestämd form |
| stormästarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| stormästare | obestämd form |
| stormästares | obestämd form genitiv |
| stormästarna | bestämd form |
| stormästarnas | bestämd form genitiv |


