publicerad: 2015
storvulenhet
stor|vulen·het
substantiv
~en ~er storvulen
Singular | |
---|---|
en storvulenhet | obestämd form |
en storvulenhets | obestämd form genitiv |
storvulenheten | bestämd form |
storvulenhetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
storvulenheter | obestämd form |
storvulenheters | obestämd form genitiv |
storvulenheterna | bestämd form |
storvulenheternas | bestämd form genitiv |