publicerad: 2015
stranda
stranda
verb
~de ~t 1 bringa att grundstöta vid strand2 bringa att gå om intet, misslyckas: stranda förhandlingarna; förhandlingarna strandade
Finita former | |
---|---|
strandar | presens aktiv |
strandas | presens passiv |
strandade | preteritum aktiv |
strandades | preteritum passiv |
stranda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att stranda | infinitiv aktiv |
att strandas | infinitiv passiv |
har/hade strandat | supinum aktiv |
har/hade strandats | supinum passiv |
Presens particip | |
strandande | |
Perfekt particip | |
en strandad + substantiv | |
ett strandat + substantiv | |
den/det/de strandade + substantiv |