publicerad: 2015
streck
streck
substantiv
~et; pl. ~ 1 kort linje: dra ett streck; ett streck i räkningen oförutsett hinder för planer2 lina för tvättkläder3 busigt påhitt – Alla sammansättn. med streck- hör till streck 1.
Singular | |
---|---|
ett streck | obestämd form |
ett strecks | obestämd form genitiv |
strecket | bestämd form |
streckets | bestämd form genitiv |
Plural | |
streck | obestämd form |
strecks | obestämd form genitiv |
strecken | bestämd form |
streckens | bestämd form genitiv |