publicerad: 2015
strykare
stryk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. strykarna • kringstrykande person el. djur
Singular | |
---|---|
en strykare | obestämd form |
en strykares | obestämd form genitiv |
strykaren | bestämd form |
strykarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
strykare | obestämd form |
strykares | obestämd form genitiv |
strykarna | bestämd form |
strykarnas | bestämd form genitiv |