publicerad: 2015
supinum
sup·in·um
[‑i`n‑]
substantiv
~et; pl. ~ • en verbform t.ex. vunnit
Singular | |
---|---|
ett supinum | obestämd form |
ett supinums | obestämd form genitiv |
supinumet | bestämd form |
supinumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
supinum | obestämd form |
supinums | obestämd form genitiv |
supinumen | bestämd form |
supinumens | bestämd form genitiv |