publicerad: 2015
surpris
sur·pris
[syrpri´s]
substantiv
~en ~er • överraskning
Singular | |
---|---|
en surpris | obestämd form |
en surpris | obestämd form genitiv |
surprisen | bestämd form |
surprisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
surpriser | obestämd form |
surprisers | obestämd form genitiv |
surpriserna | bestämd form |
surprisernas | bestämd form genitiv |