publicerad: 2015
svensklärare
svensk|lär·are
el. vard. svenska|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • till svenska 1 lärare
Singular | |
---|---|
en svensklärare (en svenskalärare) | obestämd form |
en svensklärares (en svenskalärares) | obestämd form genitiv |
svenskläraren (svenskaläraren) | bestämd form |
svensklärarens (svenskalärarens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
svensklärare (svenskalärare) | obestämd form |
svensklärares (svenskalärares) | obestämd form genitiv |
svensklärarna (svenskalärarna) | bestämd form |
svensklärarnas (svenskalärarnas) | bestämd form genitiv |