publicerad: 2015
tand
tand
substantiv
~en tänder 1 hård, vitaktig bildning i munhålan2 spetsig utskjutande detalj på vissa verktyg; äv. på frimärken: sågtand – Nästan alla sammansättn. med tand- hör till tand 1.
Singular | |
---|---|
en tand | obestämd form |
en tands | obestämd form genitiv |
tanden | bestämd form |
tandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tänder | obestämd form |
tänders | obestämd form genitiv |
tänderna | bestämd form |
tändernas | bestämd form genitiv |