publicerad: 2015
tillbedjare
till|bedj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bedjarna • särsk. beundrare
Singular | |
---|---|
en tillbedjare | obestämd form |
en tillbedjares | obestämd form genitiv |
tillbedjaren | bestämd form |
tillbedjarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tillbedjare | obestämd form |
tillbedjares | obestämd form genitiv |
tillbedjarna | bestämd form |
tillbedjarnas | bestämd form genitiv |