publicerad: 2015
tillförsäkran
till|för·säkr·an
substantiv; best. ~; i pl. används ‑försäkringar tillförsäkra
| Singular | |
|---|---|
| en tillförsäkran | obestämd form |
| en tillförsäkrans | obestämd form genitiv |
| tillförsäkran | bestämd form |
| tillförsäkrans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tillförsäkringar | obestämd form |
| tillförsäkringars | obestämd form genitiv |
| tillförsäkringarna | bestämd form |
| tillförsäkringarnas | bestämd form genitiv |


