publicerad: 2015
tillintetgöra
till·int·et|göra
[‑in`t‑]
verb
‑gjorde, ‑gjort, ‑gjord n. ‑gjort, pres. ‑gör • förstöra, krossa: tillintetgöra ngn/ngt el. göra ngn/ngt till intet
Finita former | |
---|---|
tillintetgör | presens aktiv |
tillintetgörs (tillintetgöres) | presens passiv |
tillintetgjorde | preteritum aktiv |
tillintetgjordes | preteritum passiv |
tillintetgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tillintetgöra | infinitiv aktiv |
att tillintetgöras | infinitiv passiv |
har/hade tillintetgjort | supinum aktiv |
har/hade tillintetgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
tillintetgörande | |
Perfekt particip | |
en tillintetgjord + substantiv | |
ett tillintetgjort + substantiv | |
den/det/de tillintetgjorda + substantiv | |
den tillintetgjorde + maskulint substantiv |