publicerad: 2015
timeout
time|out
hellre än time-out
[tajmao´t]
substantiv
~en ~er • kort avbrott begärt av lag i vissa bollsporter; tillfälligt uppehåll i viss verksamhet
Singular | |
---|---|
en timeout (en time-out) | obestämd form |
en timeouts (en time-outs) | obestämd form genitiv |
timeouten (time-outen) | bestämd form |
timeoutens (time-outens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
timeouter (time-outer) | obestämd form |
timeouters (time-outers) | obestämd form genitiv |
timeouterna (time-outerna) | bestämd form |
timeouternas (time-outernas) | bestämd form genitiv |