publicerad: 2015
tippare
tipp·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tipparna • till tippa 2
Singular | |
---|---|
en tippare | obestämd form |
en tippares | obestämd form genitiv |
tipparen | bestämd form |
tipparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tippare | obestämd form |
tippares | obestämd form genitiv |
tipparna | bestämd form |
tipparnas | bestämd form genitiv |