publicerad: 2015
torva
1torva
[tår`va]
substantiv
~n torvor • stycke grästorv; den egna torvan den egna gården e.d.
| Singular | |
|---|---|
| en torva | obestämd form |
| en torvas | obestämd form genitiv |
| torvan | bestämd form |
| torvans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| torvor | obestämd form |
| torvors | obestämd form genitiv |
| torvorna | bestämd form |
| torvornas | bestämd form genitiv |
2torva
[tår`va]
verb
~de ~t • tills. med till:
| Finita former | |
|---|---|
| torvar | presens aktiv |
| torvas | presens passiv |
| torvade | preteritum aktiv |
| torvades | preteritum passiv |
| torva | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att torva | infinitiv aktiv |
| att torvas | infinitiv passiv |
| har/hade torvat | supinum aktiv |
| har/hade torvats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| torvande | |
torva till
• slå tillInfinita former att torva till infinitiv aktiv Presens particip tilltorvande


